Härifrån till verkligheten

När vi först satte oss ner, på café Muggen på Götgatan, för att diskutera vår första bok som Pocketförlagets bokklubb så var det med stor förväntan. I ett år kommer vi att få läsa spännande pockettitlar varje månad och Eva Rydingers andra roman Härifrån till verkligheten gav oss mycket att prata om.

Härifrån till verkligheten är en lättläst sommarroman som sin storlek till trots ställer viktiga frågor om sorg, skam och äldre människors rätt till sina egna liv. Hur ser man som barn på föräldrarnas rätt till huset man växt upp i? Är det verkligen en självklarhet att du äger rätten att ta över det när dina föräldrar blir för gamla? Hur boken skildrat barnens problematiska och omedvetna syn på Marianne och hennes hem är enligt oss en utav de bästa sakerna med boken.  

Amanda: “Jag skulle vilja säga att Härifrån till verkligheten är lättsam sommarläsning. Jag gillade verkligen den skånska miljön. Är ju själv från Norrland så är inte där nere så ofta, men miljön var väldigt fint beskriven och mysig att få återuppleva.”

Romanen ställer djupa frågor men lyckas även på ett engagerande sätt att bjuda på en hel del romantik. Mariannes förälskelse i hantverkaren Olle vid 75 års ålder ger en röst åt den äldre kvinnan som annars ofta glöms bort i vår populärkultur. Även Mariannes dotter Karin möter en man, den blivande författaren Fredrik, som kommer att förändra hennes liv. Här upplevdes emellertid utförandet lite förutsägbart och ur en feministisk synvinkel kunde det kännas trist att det var männen i kvinnornas liv som motiverades som orsak till deras nya självinsikt och genomgångna förändringar. 

Johanna: “Men så uppfattade inte jag det som, utan jag såg mer Mariannes diskussioner med Olle som att hon själv kom till insikt om hur hon ville leva sitt liv, alltså mer som diskussioner med sig själv än att Olle sa åt henne vad hon skulle göra.”

SPOILER ALERT! Läs vidare på egen risk!

– Om mammans och dotterns komplicerade relation:
Marianne och Karins komplexa relation till varandra har flera olika aspekter. Dels så verkar Karin redan från början vara pappas flicka, och tog mest troligt hans parti under uppväxten. Att behöva hantera faderns bortgång och samtidigt se på när hon upplevde att Marianne inte gjorde tillräckligt för förhindra detta, skapade stora sår i deras relation. 

Maria: “Sen tycker jag att det var intressant att boken ställde frågan huruvida det faktiskt är självklart att behöva ge upp en egen kroppsdel för en partner. Är det verkligen en självklarhet för alla att ge upp en njure bara för att de älskar någon? I detta fall så var Marianne och Göran kanske inte gifta med varandra på grund av kärlek, men även i en kärleksfull relation, älskar man verkligen någon mindre för att man inte är villig att ge dem precis allt?”
Karin och Mariannes sorgeprocesser såg även väldigt olika ut. Karin framstår som mycket sentimental och projicerar sina egna krav och skuldkänslor på sin mamma, hon ger henne dåligt samvete när hon glömmer faderns dödsdag och vill fortfarande ge Göran en dukad plats vid matbordet så pass många år efter hans död. Här uppstår en naturlig friktion där Marianne vill gå vidare i livet och äntligen börja leva sitt drömliv, men känner sig för skambelagd för att kunna ta det steget.


Deras relation kunde dock ha förtydligats ytterligare. Ibland hade man svårt att förstå varför Karin var så hård mot sin mamma, och varför Marianne aldrig någonsin sa ifrån. Kan en vuxen människa verkligen tala så till sin mamma? frågade vi oss.

– Om sorgeprocessen i boken:
Vi fann det ganska svårt att svara på huruvida sorgeprocessen i romanen är realistisk eller inte. Den är definitivt trovärdig, men sorg ser ju så olika ut för alla, precis som karaktärernas egna sorg skildras i boken. Fredrik och Karins sorgeprocesser kontrasteras, Fredrik sörjer men går sedan vidare, medan Karin håller sig fast och vägrar att släppa taget. Det är nog väldigt lätt att en människa uppslukas av sin sorg, speciellt i Karins situation där hon känner skuldkänslor inför sin partners död. I sin tur resulterade detta i ett självdestruktivt beteende där hon försökte överkompensera för den skam hon kände. Om omvärlden kunde se hur mycket hon sörjde sin partner, om hon dedikerade sitt liv till att sörja honom, så kanske det skulle kunna kompensera för hennes skuld och tunga samvete. I längden blir det väldigt svårt att leva så.

– Om slutet på boken:
Här stod vi alla enade om att slutet ändå är positivt för våra huvudkaraktärer. Marianne har satt ner foten och börjat leva ett eget och självständigt liv. Karin har brutit sin självdestruktiva cirkel, slänger cigaretterna i soptunnan och börjar äntligen se ett ljus ut ur det mörka som omringat henne under tre års tid.

Läs fler recensioner
Bok
Härifrån till verkligheten
Författare
Eva Rydinger